KD angriper PP

Idag har Kristdemokraterna gått till samlad attack mot Piratpartiet. Man anklagar oss för att vara enögda. Man gnäller på att man inte vet vad vi kommer att jobba för.

Felaktigt. Det är väldigt tydligt vad vi arbetar för. Om man inte kopplar så pass konkret information som den som finns tydligt angiven på Piratpartiets hemsida - utan de etablerade partiernas ideologiska floskler och valfläsk - så har man väldigt svårt att förstå grundläggande text. Det måste kännas pinsamt.

Vet man om de över huvud taget […] var på den politiska skalan de befinner sig? Om man lägger sin röst på Piratpartiet, är det då en röst på en socialdemokrat, kristdemokrat, moderat, sverigedemokrat eller annan? Det är inte många som vet. Är en röst på Piratpartiet kanske en röst för anarki? Rasism? Antidemokrati?

Så uttalar sig (kd):s ordförande i Nordanstig. Det är så pass korkat att man får lust att skratta.

Jag kan hänga med på att det är svårt för en representant för ett av dagens riksdagspartier att förstå att Piratpartiet inte befinner sig på den sedvanliga höger-vänsterskalan som ägnar sig åt ett eller två hundra år gamla fördelningsfrågor. Problemet med de partierna är att de är så fastlåsta i just den höger-vänsterskalan att det inte finns något utrymme för minsta lilla antydan till nytänkande, eftersom de låsta positionerna trots allt är viktigare än sakfrågorna.

Men om man inte kan förstå att en piratpartist inte är sosse, kristdemokrat, moderat eller sverigedemokrat? Då börjar man ju fundera om personen överhuvudtaget har en normal uppfattningsförmåga. Att man sedan ska blanda in begrepp som "anarki" (när pp deltar i det parlamentariska spelet och vill bygga om lagar, inte skrota dem), "rasism" (var det nu kan komma någonstans ifrån) eller "antidemokrati" (när kd hjälpt till att rösta igenom några av de mest antidemokratiska lagarna i modern tid, som privatpolis och massövervakning, medan Piratpartiet vill stoppa just dessa antidemokratiska lagar) är bara pinsamt.

Pinsamt tydligt att man är så rädd för att förlora sina mandat att man måste hänge sig åt rena personangrepp.

För det är just vad det handlar om. (pp) representerar framtiden. Vi ställer oss utanför den vanliga fördelningspolitiska skalan. Vi låser inte fast oss i de gamla ideologiska skyttegravarna, utan ställer demokrati och framtid mot antidemokrati och reaktion.

Vi håller på att ta oss in i det politiska finrummet, trots att de som sitter där - som vägrar låta några nya barn leka i deras sandlåda - gjort precis tvärtom. De representerar vad som funnits tidigare. De är låsta i höger eller vänster. De, och speciellt då moralistiska kristdemokraterna, köper röster med rädsla vi känner igen från andra sidan Atlanten. Man röstar igenom lagar som står i bjärt kontrast mot grundläggande demokratiska värden.

Ändå håller piraterna på att bli vinnarna. Utan era stora statsfinansierade ekonomier syns vi. Utan att smälla upp valstugor möter vi folket. Utan att få vara med i TV-debatterna vet alla vilka vi är, och folk vet vilka våra kärnfrågor är. Utan era gamla strukturer organiserar vi fler människor än ni någonsin drömt om i frågor som ni inte fattat är viktiga förrän vi lyckats övertyga gamla medier om att tala om det för er.

Och ni håller på att åka ur. Trots att ni har ert partistöd, trots er röstsedelsutläggning, trots er TV-reklam, er klart överdimensionerade plats i den offentliga debatten (om man ser till hur ynkligt små ni håller på att bli), trots era valstugor, trots era gamla byråkratier.

Det skrämmer skiten ur er, och det är därför ni först väljer att ignorera, ända till löjets skimmer lyser på er. Och när ni äntligen låtsas bry ur, gör ni det genom låga personangrepp. Genom att skrika om terrorism, det farliga internet, anarki, rasism och antidemokrati.

Tror ni verkligen att ni kommer att tas på allvar av ungdomen, om ni först klagar på att ungdomen inte engagerar sig för att sedan spotta dem i ansiktet när de gör det?

Tror ni verkligen att ni kan fortsätta stå och stampa på samma fläck när framtiden rusar ifrån er?

Tror ni verkligen att ni kan överleva om ni fortsätter på det här sättet?

Nåja. Vi får väl se på söndag hur väl er skrämselpropaganda och era osakliga personangrepp fungerat. Då får vi se om ni lyckats stanna utvecklingen - eller blivit föredettingar.

(kd) är på väg ut. Vad gör man? Man utser en aktivitetsdag som går ut på att med skrämselhicka och personangrepp anfalla det nya, de som symboliserar alla deras fel och är motsatsen mot alla skäl till att (kd) håller på att självdö.

Det är fegt. Det är desperat. Och det är jävligt tydligt.

Jävutredare jävig?

Nu tycker ju inte jag att man ska dra på så stora växlar över hovrättsdomarens eventuella jäv. I alla fall ingenting att hetsa upp sig över allt för mycket.

Men när det visar sig att personen som ska utreda om den första domaren har varit jävig OCKSÅ har varit med i samma förening, då börjar det hela få ett tydligt löjets skimmer. Nu måste väl snart hela världen sitta och skratta åt den här farsen som aldrig tar slut.

Medan vi pirater lutar oss tillbaka med vår rom och säger... vad var det vi sa? Kan de inte bara ta och lägga ner hela grejen, det måste ju vara pinsamt för alla inblandade vid det här laget.

När medborgare blir konsumenter - och sedan varor

Saxat från PP:s forum:

Följande sker utan att uppmärksammas i media:

I Ansvarskommitténs slutbetänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10) föreslår man en förändrad statlig styrning av kommunsektorn där uppföljning och utvärdering ska bli ett allt viktigare inslag i relationen mellan staten och kommunerna. Med hänvisning till detta tillsatte Regeringen 2007 en utredning som presenterades för ett par månader sedan, mars 2009.

Märkligt nog har denna utredning "Samordnad kommunstatistik för styrning och uppföljning" (SOU 2009:25) (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/121776) inte diskuterats i offentligheten, trots att den bör ha ett stort allmänintresse. Sammanfattningsvis vill utredaren se stat/kommun/landsting som en koncern där data kan samköras utifrån gemensam plattform, system och terminologi för att underlätta styrning och uppföljning.

Någon mer som inser det bizarra i detta?

För det första att man inte ens problematiserar Personuppgiftslagen överhuvudtaget.

Och:

"Typexemplet är en detaljhandelskoncern där stora mängder varor säljs i många butiker spridda över stora områden. I ett datalager samlas då löpande försäljningssiffror över varuslag, priser, försäljningstidpunkter, försäljningsplatser osv. Centralt analyseras vilka varor som sålt bra och dåligt i olika butikslägen, vilka priser som fungerat bra etc.. Det är förstås så att insamlingen av data från lokal nivå till det centrala datalagret sker automatiserat; manuell insamling medför uppenbara felkällor och risk för att informationen inte blir komplett. […] Utvecklingen av gemensamma system, och då inte bara tekniska system, har en tendens att gå trögt i den offentliga sektorn. Myndighetsgränser och sektorisering gör sig påmind också i detta sammanhang. Idén om en Statistisk InsamlingsCentral kräver att vi lösgör oss från dessa synsätt och betraktar den offentliga sektorn som en koncern; därigenom kan datalagertanken tillämpas analogt med hur den vanligen används som i exemplet ovan."

Smaka på den! Via en Statistisk InsamlingsCentral (bara hör hur det låter!) ska vi inte ens längre vara behandlade som kunder, utan rent av som varor - objekt som kvantifieras och kvalificeras och registerförs på bästa möjliga sätt.

Och det värsta av allt är att detta helt pågått i det tysta, utan någon som helst uppmärksamhet någonstans ifrån.

Vi måste resa helvetet runt denna Statistiska Insamlingscentral, innan vi lever i ett korporativt kontrollsamhälle av än värre natur än vad ens vi Piratpartiet kunnat föreställa oss i våra värsta mardrömmar. Här är det inte fråga om vad en elak framtida regim kan ha för teknik på plats - utan hur vilken som helst framtida regering helt sonika håller på att förvandlas till ovan nämna elaka regim.

Ny TPB-domare också jävig

Det tycks vara omöjligt att hitta en domare som INTE är partisk när det gäller Pirate Bay.

Hovrättsrådet Ulrika Ihrfeldt ska leda förhandlingarna i Svea Hovrätt om Pirate Bay. Hon har också varit medlem av Svenska Föreningen för Upphovsrätt.

Ska det vara så jävla svårt att hitta en domare som inte ÄR eller HAR varit medlem i grupper som står som de åtalades öppet uttalade motståndare? Är det verkligen så svårt att hitta en domare där det inte kan uppstå någon misstanke om jäv?

Även om hon inte varit medlem på fem år, det får inte finnas ens en misstanke om jäv.

Pirate Bay-tillslaget kom till efter påstådda hot om handelssanktioner av USA, beordrade av en åklagare som själv hävdat att det inte finns något att åtala för, och med misstänkt ministerstyre inblandat. En av poliserna med ansvar för utredningen tog tjänsteledigt för ett glassjobb hos en av parterna i målet. En nämndeman blir bortkopplad på grund av jävsmisstankar. Sedan visar det sig att domaren har exakt samma jävsmisstankar. Och nu visar det sig att också hovrättsdomaren har samma jävsmisstankar mot sig.

Det var trevligt att bo i ett land där man hade förtroende för rättsapparaten. Tyvärr får jag meddela att så inte längre är fallet. Svensk rättssäkerhet har under de senaste åren mer och mer visat sig vara ett stort, fett skämt.

Därför är jag piratpartist

Jag har haft ett politiskt engagemang sedan länge - ja, i stort sett sedan jag började i högstadiet.

Jag hade det relativt gott hemma i det radhus mina föräldrar byggde strax efter jag föddes - de hade jobbat upp sig en bit, sparat och haft sig för att ha råd, och jag växte mer eller mindre upp där på bygget, som var en stor familjehappening. Alla var med. Så jag har ingen anledning att klaga på min knappa barndom.

Däremot var orättvisor någonting jag hade svårt att tåla, redan som liten. Mina två favorithistorier som liten var Robin Hood (i Disney's tappning, skall erkännas) och Bröderna Lejonhjärta. I båda fallen var jag fascinerad över hur huvudrollsinnehavarna bekämpade tyranner.

Ungefär samtidigt som jag började högstadiet upptäckte jag sambandet mellan samhälle, rättvisor och orättvisor, att det ena följde av det andra. Kort sagt började jag bli politiskt medveten. Och jag blev det åt vänster.

Jag hamnade sedermera i den vänsterorganisation som kom att utvecklas till Rättvisepartiet Socialisterna, och det var mycket där jag fick min politiska skolning, så till vida att jag lärde mig om organisationsstrider, falangbildning, medlemsvärvning, demokratisk ordning och så vidare. Med andra ord, alla politiska grundfärdigheter.

Erkännas bör väl att jag också i ärlighetens namn grundmurade ett visst marxistiskt medvetande där - det här med att samhället utvecklar sig utefter materiella förutsättningar är fortfarande något jag bestämt hävdar.

Nåväl, när jag var klar i RS, följde en period i Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Man kan med andra ord minst sagt säga att jag radikaliserades där någonstans runt 16-års-åldern, vilket kanske hör åldern till. Min tid som syndikalist blev kort, men jag lärde mig något om att tänka utanför lådan och inte vara allt för insnöad i partistrukturer - att politik är något som händer ute i samhället, hela tiden, mellan människor.

Sedan många år är jag också ytterst intresserad av teknologi. Jag var tillräckligt gammal för att se internet dimpa ner i våra liv där på 90-talet. Relativt tidigt var jag och pulade med HTML och gjorde hemsidor i högstadiet - det var på den tiden Mosaic var kung och Netscape började dyka upp som efterföljare. Sedan dess har intresset fortgått, och även om jag inte tillägnat mig några mästerliga kunskaper i tekniskt hänseende måste jag väl ändå skryta med att jag åtminstone insåg nätets potential innan jag egentligen hade tillgång till det själv.

Så här har vi egentligen de fyra grundbultarna till mitt politiska engagemang:

• Rättspatos
• Vänsterursprung
• Politik på gatan
• Tekniskt intresse

Jag är väl inte någon alfa-nörd, enligt några mått mätt. Inte heller är det fildelning som varit anledningen till att jag valt det parti jag valde.

Jag började inse någon gång i mitten av det här decenniet, att vi hade kommit så långt, och faktiskt kommit ifrån det gamla industriella samhället. Gamla konventioner och sanningar gällde inte. Västvärlden, och faktiskt världen i stort, hade uppdaterats, för att använda ett techno-fetischistiskt uttryckssätt.

Men det fanns de som ville sätta halt på denna utveckling, representanter för gamla strukturer som såg sin sandlåda hotas av nya kullar barn, samtidigt som de själva kanske började bli för gamla och för trista för att stanna kvar själva. De ville sätta halt, de ville begränsa och låsa in, precis som tidigare generationer velat göra mot dem och deras nya värld - som människor utan framgång försökt göra sedan vi för första gången klättrade ner från träden.

Och samtidigt började "Kriget mot terrorismen" och rädslan för kriminella gäng man inte riktigt förstod och inte visste hur man skulle hantera ta sig rätt skrämmande uttryck.

Bara ett par år efter att man gjort en jätteutredning av IB-affären och kommit till den slutsatsen att det svenska samhället aldrig mer skulle övervaka och registrera sina medborgare, så började man stifta nya lagar för att övervaka och registrera som aldrig förr. Förklaringen till varför detta var nödvändigt var just terrorismen och den organiserade brottsligheten, trots att vem som helst inser att det är just dessa grupper som var beroende av att kunna ta sig runt kontrollpunkter.

Frågan uppstod ifall denna utveckling, för övervakning och mot den tekniska utvecklingen, var resultatet av någon illasinnad konspiration eller ett utslag av oförstånd.

Jag har alltid varit en varm anhängare av att människor i grund och botten oftast (men inte alltid) styrs av goda intentioner. Folk har sina politiska uppfattningar i regel för att man på fullt allvar tror på det rätta i sina idéer. Jag tror inte att hela det svenska politiska etablissemanget höll på att sabotera grundvalarna för vårt framtida samhälle av pur ovilja.

Kvarstår alltså okunskap eller oförstånd. Den generation som generellt sitter vid makten nu börjar inse att man har tappat taget om utvecklingen. De driver inte längre på. De står för stabiliteten i samhället, inte vidareutvecklingen av det.

Tyvärr har man, precis som tidigare generationer, haft svårt att förstå naturen hos det som utvecklats. Och då vi lever i ett av konsulternas och konsult-konsulterna styrt samhälle, har man gått till experterna. Och de experterna man har hittat har visat sig ha starka intressen av reglering.

Antipiratbyrån och andra upphovsrättsindustriella lobbygruppers framfart är ett resultat av detta. Den relativt fars-artade räden mot the Pirate Bay 2006 var bara en i raden av de övertramp dessa intresseorganisationer ägnat sig åt. Man har visat att man är beredd att strunta i stort sett i vilka principer och regler som helst för att uppnå sitt mål, samtidigt som man vill förstärka reglerna för alla andra, för att göra det svårare för dessa att skydda sig.

Det var denna insikt som gjorde att när Pirate Bay raidades - och jag fick vad jag tycker är ytterligare en bekräftelse på ovanstående - gjorde jag slag i saken och blev piratpartist. Jag deltog i min första faktiska valrörelse, organiserade efter bästa förmåga min valkrets (Södermalm-Enskede, Sveriges största område på den nivån, vad jag förstått), och stod hela dagen utanför min egen vallokal.

Det som hänt efter detta har inte minskat min övertygelse om att Piratpartiet är rätt för mig. Sedan dess har en hel del hänt:

• polismän har fått glassjobb som tack av branschen
• brottsprovokatörer har undervisat i upphovsrätt på polishögskolan
• politiska organisationer har trakasserats för att de haft samma internet-leverantörer och gemensamma bekanta med Pirate Bay
• nya lagar om övervakning och privata polisbefogenheter har stiftats
• både nämndemän OCH domare varit jäviga
• media har ömsom försökt tiga ihjäl piraterna, ömsom skriva ner dem

Men vad som också har hänt på senare år är att människor fortsätt att engagera sig i viktiga frågor, men man har inte gjort det i traditionella fora, som politiska partier, och hela media-landskapet har ändrat form. Samtidigt har de politiska partierna och gammel-media, som många kallar dem, haft förbannat svårt att se den nya utvecklingen och anpassa sig till den. När anpassningen skett har den gått efter gamla gjutformar, för sent, och för felaktigt.

Det är för mig uppenbart att framtiden inte kommer att byggas i de nuvarande riksdagspartiernas ungdomsförbund eller moderorganisation, i de nuvarande pappersdrakarnas redaktionsrum eller hos företag som fanns när jag började med internet en gång i tiden. Dessa har inte förstått hur världen ser ut, och istället för att följa med världen in i det här årtusendet kämpar man med näbbar och klor för att anpassa utvecklingen efter de mallar de själva var med om att utveckla för länge sedan.

Det krävs nytänkande för att denna revolution (återigen dessa gamla vänsterklyschor jag lärt mig att älska) inte ska bli lika blodig, skrämmande och upprivande som tidigare revolutioner varit.

För mig representerar Piratpartiet mer än något annat parti denna nya inriktning - även om man fortfarande håller fast vid gamla parlamentariska tankar, så har man åtminstone någon form av nya idéer runt sin organisation och sin tilltänkta strategi.

Därför är jag stolt över att vara Piratpartist.