2006-07-31

Att lindra symptomen utan att bota sjukdomen

Det är ett obestridligt faktum, att när man stöter på ett problem, så bör man göra som så att man löser problemet, snarare än mildra resultaten av problemet. Inom medicin heter det att bota sjukdomen, istället för att mildra symptomen, förutsatt att sjukdomen går att bota.

Däremot verkar det som om denna maxim inte riktigt gäller inom politiken.

Gardebring uppmärksammar en artikel i DN som visar på att självmord är den vanligaste dödsorsaken mellan 15 och 44 år.

Att den psykiska ohälsan är något som ökar, och att den är ett stort samhällsproblem är något som de flesta verkar överrens om. Inte nog med att folk mår dåligt, med i värsta fall självmord som resultat, eller att människor med akut behov av vård knallar ut och har ihjäl människor, något vi nästan fått vänja oss vid under senare år - det kostar också samhället pengar. Inte bara brottsofferhjälp, sjukvård för utomstående drabbade, utan betydligt större utgiftsposter finns. Sjukskrivningar. Folk som inte finns på arbetsmarknanden. Resurser som inte används är också en förlust.

Detta går att läsa på Arbetslivsinstitutets webbplats:

Enligt Riksförsäkringsverkets statistik från 2004 har den psykiska ohälsan ökat dramatiskt som sjukskrivningsorsak. Men det är inte de tyngre diagnoserna som schizofreni och psykoser som ligger bakom sjukskrivningarna utan olika typer av depressioner. Av totalt cirka 300 000 pågående sjukskrivningar var drygt 90 000 sjukskrivna för psykisk ohälsa våren 2003. Sjukbilden dominerades av depressioner, ångesttillstånd och stressreaktioner.


regeringskansliets webbplats är bilden än mer dyster:

Mellan 20 och 40 procent av befolkningen tros idag lida av psykisk ohälsa av varierande svårighetsgrad. Av dessa beräknas cirka 15 procent ha allvarliga besvär som skulle kunna medföra behov av psykiatrisk behandling.


Så folk mår helt enkelt kassare och kassare. Varje år tar nära 1 400 personer i Sverige livet av sig, berättar DN:s artikel. Det är en rätt skrämmande siffra. Det blir inte bättre av att människor som mår för dåligt för att arbeta ska skrämmas till att göra det i alla fall, eftersom alla partier tycks överrens om att det är de sjukskrivna som är problemet, inte orskaen till att de är sjukskrivna. De har sjukskrivit sig, tycks det heta, för att människor blir latare och latare. Att arbetsbördorna ökar, stressen ökar, de psykiska problemen ökar, att osäkerheten på arbetsmarknaden ökar, att arbetslösheten ökar, det har inget med saken att göra.

Så hur tänker sig då Folkhälsoinstitutet att problemet med självmorden ska lösas? Behövs det mer pengar till psykvården? Till hjälpinsatser för de behövande? Arbete för att minska stress och utbränning?

Uppenbarligen inte. De pengarna ska istället gå till någonting mycket viktigare, nämligen att bygga om det offenltiga rummet så att det ska bli svårare att genomföra självmordet. Som om det vore omöjligt att ta livet av sig på privat område. Som Gardebring påpekar finns det saxar och knivar i hemmet. Det finns rep i järnaffären. Det finns sprit på systemet och lugnande hos husläkaren. Är situationen tillräckligt desperat finns det kaustiksoda och propplösare på toaletten.

Så. Samhället skall satsa åtskilliga miljoner kronor på att bygga om offentliga miljöer så att det blir exempelvis fysiskt svårare att hoppa från en bro. [...] Att folk mår uselt är tydligen inget problem. Som vanligt i Sverige så behandlar man symptomen, inte orsaken.

Uppdatering: Tycks vara fler som tycker som jag. Se Solid Block of Ise samt Suburbia.

2 kommentarer:

isecore sa...

Välskrivet. Jag skrev lite om det här själv i min egen blog, dock inte lika välformulerat eftersom nyheten gjorde mig både arg och ledsen.

Thaumiel sa...

*bump* Och tack för komplimangen.