2007-03-01

Meta-bloggningar får inte bli något allmänt förekommande

Bulten i Bo har en strålande förmåga att halka mellan det suveräna och det barocka. Ibland har han en poäng. Ibland tycks han snarare ha en hallucination.

Han skriver idag om snacket som dykt upp om den meta-bloggdiskussion som dykt upp de senaste dagarna runt en viss DN-artikel, och han har en viss poäng. Det är dags att inse att det blir rätt tråkigt att blogga om fenomenet blogg i tid och otid, och glädjas över hur otroligt stor betydelse bloggen har och att vi ser en revolution och att papperstidningen snart kommer att vara ett minne blott och att journalisterna snart kommer vara överflödiga, för snart kommer mannen på gatan själv att fixa sina egna nyheter.

Det är dags att vi inser att vi springer lite före tiden. I USA har bloggarna fått viss betydelse ibland, och man har genom ett antal människors arbete lyckas bli först med några bra stories. Men de utmanara naturligtvis inte Washington Post eller New York Times.

Detta innebär inte att en yrkesgrupp som kan arbeta dedikerat åtta timmar om dagen med att ta fram dessa nyheter numera är överflödig. Det innebär inte slutet för editerade nyhetsflöden som de vi får i "traditionella" media. Det innebär inte att tidningarna dör - utan bara att de byter plattform.

För faktum är att den viktigaste källan för nyheter att kommentera fortfarande är tidningen - när vi inte är fullt upptagna med att skriva om oss själva eller om varandra. Vi läser någonting (i pappersupplagor men oftare på tidningarnas hemsidor eller i deras RSS-flöden), och sedan reagerar vi på det.

Detta innebär att vi är andrahand. Vi reagerar på något som redan finns. Vi kan fungera som reaktion över pressen, som de som övervakar övervakarna som klyschan lyder, och vi kan fungera som en utmärkt sammanfattning av dagens eller veckans nyheter (eller de nyheter vi själva tycker är viktigast), men det betyder inte att vi ersätter traditionella media.

Vi utgår ofta från en felaktig utgångspunkt:

Bloggar är en inte modern motsvarighet till tidningar.

Tidningar är förstahandskälla för nyheter som övervakar samhället genom granskning och som utmanar saker som är felaktiga, ibland ganska handgripligen.

Innan bloggarna börjar generera så mycket pengar att man har tillräckligt mycket resurser att fylla den här funktionen har vi inte skuggan av en chans att vara en modern motsvarighet till tidningen. Det stämmer att bloggen är ett flexiblare och billigare medium att driva än en tidning. Men innan man kan heltidsanställa flera bloggare kan man inte vänta sig samma typ av förstahandsvärde. Och innan man har resurser att klara av långa och besvärliga juridiska tvister kan man inte vänta sig att man ska utmana makten.

Jag tänker i fortsättningen försöka undvika meta-bloggningar.

2007-02-27

Årets mest korkade frispel?

Carl Bildt kom idag med ett förslag av dellösning till konflikterna i Kaukasus. Förslaget går ut på att införa ett antal diskotek. Jag får förmoda att tanken är att om folk har något att roa sig så kommer de hellre göra det än att utöva våld mot varandra.

Det är en ganska sund inställning som länge har varit en typisk vänsterstrategi för att stävja problem och tråkigheter i förorter, allt sedan Oasens dagar. Man kunde tycka att socialdemokratin anser att det är en bra idé.

Men tydligen tycker man inte det. I alla fall inte om man fråga socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin, som får fullständigt spel när han får reda på saken.

"Herregud, jag blir alldeles paff. Det finns ingen måtta på killen. [...] Problemen i kaukasus grundar sig på något helt annat än brist på diskodans, det borde Bildt veta. Han underskattar problematiken i regionen. [...] Vilken del av världen Bildt än åker till så blir det problem Den politiska trovädigheten naggas i kanten varje dag. [...] Sverige har inte blivit en stormakt inom konfliktlösning genom att ha en utrikesminister som menar att det är bristen på diskodans gör att det blir konflikter. Även om vi har en stark musikindustri." (Ministerns fredsdans, Aftonbladets pappersupplaga, 070227)


Men vad i helvete, Ahlin. Vad är det för Parlamentet-argumentation? Jag tror inte för ett ögonblick att Carl Bildt ens antytt att det skulle vara bristen på diskodans som skulle ligga till grunden för problemen. Jag tror inte för ett ögonblick att han skulle försöka mena att fler diskon skulle lösa problemen, på samma sätt som socialdemokratin knappast menar att fler ungdomsgårdar skulle ta bort problem i förorten.

Men den billiga poängen försöker Ahlin göra på en gång, vilket visar på en fullständig brist på perspektiv och omdöme. Att han sedan kommer med fullständigt huvudlösa beskyllningar och personpåhopp genom att antyda att det i själva verket skulle vara Carl Bildts besök som skapar internationella konflikter, som om han vore Bibelns eldröde riddare som sprider krig omkring sig på jorden är så småsint och tendensiöst att man kan bli mörkrädd.

Det stora problemet är att det är sossarna som riskerar att förlora trovärdigheten i utrikesfrågor genom att deras utrikespolitiska talesman kommer med så otroligt taffliga, omdömeslösa och korkade uttalanden. Och det vore väldigt synd om idiotiska uttalanden skulle tvinga oss att stå ut med sju och ett halvt år av nedmontering av allt vad folket byggt upp under ett sekel - det gör nämligen borgarna en liten smula snabbare än vänsterblocket, den stora skillnaden mellan dem.