2009-06-05

KD angriper PP

Idag har Kristdemokraterna gått till samlad attack mot Piratpartiet. Man anklagar oss för att vara enögda. Man gnäller på att man inte vet vad vi kommer att jobba för.

Felaktigt. Det är väldigt tydligt vad vi arbetar för. Om man inte kopplar så pass konkret information som den som finns tydligt angiven på Piratpartiets hemsida - utan de etablerade partiernas ideologiska floskler och valfläsk - så har man väldigt svårt att förstå grundläggande text. Det måste kännas pinsamt.

Vet man om de över huvud taget […] var på den politiska skalan de befinner sig? Om man lägger sin röst på Piratpartiet, är det då en röst på en socialdemokrat, kristdemokrat, moderat, sverigedemokrat eller annan? Det är inte många som vet. Är en röst på Piratpartiet kanske en röst för anarki? Rasism? Antidemokrati?


Så uttalar sig (kd):s ordförande i Nordanstig. Det är så pass korkat att man får lust att skratta.

Jag kan hänga med på att det är svårt för en representant för ett av dagens riksdagspartier att förstå att Piratpartiet inte befinner sig på den sedvanliga höger-vänsterskalan som ägnar sig åt ett eller två hundra år gamla fördelningsfrågor. Problemet med de partierna är att de är så fastlåsta i just den höger-vänsterskalan att det inte finns något utrymme för minsta lilla antydan till nytänkande, eftersom de låsta positionerna trots allt är viktigare än sakfrågorna.

Men om man inte kan förstå att en piratpartist inte är sosse, kristdemokrat, moderat eller sverigedemokrat? Då börjar man ju fundera om personen överhuvudtaget har en normal uppfattningsförmåga. Att man sedan ska blanda in begrepp som "anarki" (när pp deltar i det parlamentariska spelet och vill bygga om lagar, inte skrota dem), "rasism" (var det nu kan komma någonstans ifrån) eller "antidemokrati" (när kd hjälpt till att rösta igenom några av de mest antidemokratiska lagarna i modern tid, som privatpolis och massövervakning, medan Piratpartiet vill stoppa just dessa antidemokratiska lagar) är bara pinsamt.

Pinsamt tydligt att man är så rädd för att förlora sina mandat att man måste hänge sig åt rena personangrepp.

För det är just vad det handlar om. (pp) representerar framtiden. Vi ställer oss utanför den vanliga fördelningspolitiska skalan. Vi låser inte fast oss i de gamla ideologiska skyttegravarna, utan ställer demokrati och framtid mot antidemokrati och reaktion.

Vi håller på att ta oss in i det politiska finrummet, trots att de som sitter där - som vägrar låta några nya barn leka i deras sandlåda - gjort precis tvärtom. De representerar vad som funnits tidigare. De är låsta i höger eller vänster. De, och speciellt då moralistiska kristdemokraterna, köper röster med rädsla vi känner igen från andra sidan Atlanten. Man röstar igenom lagar som står i bjärt kontrast mot grundläggande demokratiska värden.

Ändå håller piraterna på att bli vinnarna. Utan era stora statsfinansierade ekonomier syns vi. Utan att smälla upp valstugor möter vi folket. Utan att få vara med i TV-debatterna vet alla vilka vi är, och folk vet vilka våra kärnfrågor är. Utan era gamla strukturer organiserar vi fler människor än ni någonsin drömt om i frågor som ni inte fattat är viktiga förrän vi lyckats övertyga gamla medier om att tala om det för er.

Och ni håller på att åka ur. Trots att ni har ert partistöd, trots er röstsedelsutläggning, trots er TV-reklam, er klart överdimensionerade plats i den offentliga debatten (om man ser till hur ynkligt små ni håller på att bli), trots era valstugor, trots era gamla byråkratier.

Det skrämmer skiten ur er, och det är därför ni först väljer att ignorera, ända till löjets skimmer lyser på er. Och när ni äntligen låtsas bry ur, gör ni det genom låga personangrepp. Genom att skrika om terrorism, det farliga internet, anarki, rasism och antidemokrati.

Tror ni verkligen att ni kommer att tas på allvar av ungdomen, om ni först klagar på att ungdomen inte engagerar sig för att sedan spotta dem i ansiktet när de gör det?

Tror ni verkligen att ni kan fortsätta stå och stampa på samma fläck när framtiden rusar ifrån er?

Tror ni verkligen att ni kan överleva om ni fortsätter på det här sättet?

Nåja. Vi får väl se på söndag hur väl er skrämselpropaganda och era osakliga personangrepp fungerat. Då får vi se om ni lyckats stanna utvecklingen - eller blivit föredettingar.

(kd) är på väg ut. Vad gör man? Man utser en aktivitetsdag som går ut på att med skrämselhicka och personangrepp anfalla det nya, de som symboliserar alla deras fel och är motsatsen mot alla skäl till att (kd) håller på att självdö.

Det är fegt. Det är desperat. Och det är jävligt tydligt.

2009-05-20

Jävutredare jävig?

Nu tycker ju inte jag att man ska dra på så stora växlar över hovrättsdomarens eventuella jäv. I alla fall ingenting att hetsa upp sig över allt för mycket.

Men när det visar sig att personen som ska utreda om den första domaren har varit jävig OCKSÅ har varit med i samma förening, då börjar det hela få ett tydligt löjets skimmer. Nu måste väl snart hela världen sitta och skratta åt den här farsen som aldrig tar slut.

Medan vi pirater lutar oss tillbaka med vår rom och säger... vad var det vi sa? Kan de inte bara ta och lägga ner hela grejen, det måste ju vara pinsamt för alla inblandade vid det här laget.

När medborgare blir konsumenter - och sedan varor

Saxat från PP:s forum:

Följande sker utan att uppmärksammas i media:

I Ansvarskommitténs slutbetänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10) föreslår man en förändrad statlig styrning av kommunsektorn där uppföljning och utvärdering ska bli ett allt viktigare inslag i relationen mellan staten och kommunerna. Med hänvisning till detta tillsatte Regeringen 2007 en utredning som presenterades för ett par månader sedan, mars 2009.

Märkligt nog har denna utredning "Samordnad kommunstatistik för styrning och uppföljning" (SOU 2009:25) (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/121776) inte diskuterats i offentligheten, trots att den bör ha ett stort allmänintresse. Sammanfattningsvis vill utredaren se stat/kommun/landsting som en koncern där data kan samköras utifrån gemensam plattform, system och terminologi för att underlätta styrning och uppföljning.


Någon mer som inser det bizarra i detta?

För det första att man inte ens problematiserar Personuppgiftslagen överhuvudtaget.

Och:

"Typexemplet är en detaljhandelskoncern där stora mängder varor säljs i många butiker spridda över stora områden. I ett datalager samlas då löpande försäljningssiffror över varuslag, priser, försäljningstidpunkter, försäljningsplatser osv. Centralt analyseras vilka varor som sålt bra och dåligt i olika butikslägen, vilka priser som fungerat bra etc.. Det är förstås så att insamlingen av data från lokal nivå till det centrala datalagret sker automatiserat; manuell insamling medför uppenbara felkällor och risk för att informationen inte blir komplett. […] Utvecklingen av gemensamma system, och då inte bara tekniska system, har en tendens att gå trögt i den offentliga sektorn. Myndighetsgränser och sektorisering gör sig påmind också i detta sammanhang. Idén om en Statistisk InsamlingsCentral kräver att vi lösgör oss från dessa synsätt och betraktar den offentliga sektorn som en koncern; därigenom kan datalagertanken tillämpas analogt med hur den vanligen används som i exemplet ovan."

Smaka på den! Via en Statistisk InsamlingsCentral (bara hör hur det låter!) ska vi inte ens längre vara behandlade som kunder, utan rent av som varor - objekt som kvantifieras och kvalificeras och registerförs på bästa möjliga sätt.

Och det värsta av allt är att detta helt pågått i det tysta, utan någon som helst uppmärksamhet någonstans ifrån.

Vi måste resa helvetet runt denna Statistiska Insamlingscentral, innan vi lever i ett korporativt kontrollsamhälle av än värre natur än vad ens vi Piratpartiet kunnat föreställa oss i våra värsta mardrömmar. Här är det inte fråga om vad en elak framtida regim kan ha för teknik på plats - utan hur vilken som helst framtida regering helt sonika håller på att förvandlas till ovan nämna elaka regim.

2009-05-19

Ny TPB-domare också jävig

Det tycks vara omöjligt att hitta en domare som INTE är partisk när det gäller Pirate Bay.

Hovrättsrådet Ulrika Ihrfeldt ska leda förhandlingarna i Svea Hovrätt om Pirate Bay. Hon har också varit medlem av Svenska Föreningen för Upphovsrätt.

Ska det vara så jävla svårt att hitta en domare som inte ÄR eller HAR varit medlem i grupper som står som de åtalades öppet uttalade motståndare? Är det verkligen så svårt att hitta en domare där det inte kan uppstå någon misstanke om jäv?

Även om hon inte varit medlem på fem år, det får inte finnas ens en misstanke om jäv.

Pirate Bay-tillslaget kom till efter påstådda hot om handelssanktioner av USA, beordrade av en åklagare som själv hävdat att det inte finns något att åtala för, och med misstänkt ministerstyre inblandat. En av poliserna med ansvar för utredningen tog tjänsteledigt för ett glassjobb hos en av parterna i målet. En nämndeman blir bortkopplad på grund av jävsmisstankar. Sedan visar det sig att domaren har exakt samma jävsmisstankar. Och nu visar det sig att också hovrättsdomaren har samma jävsmisstankar mot sig.

Det var trevligt att bo i ett land där man hade förtroende för rättsapparaten. Tyvärr får jag meddela att så inte längre är fallet. Svensk rättssäkerhet har under de senaste åren mer och mer visat sig vara ett stort, fett skämt.

2009-04-28

Därför är jag piratpartist

Jag har haft ett politiskt engagemang sedan länge - ja, i stort sett sedan jag började i högstadiet.

Jag hade det relativt gott hemma i det radhus mina föräldrar byggde strax efter jag föddes - de hade jobbat upp sig en bit, sparat och haft sig för att ha råd, och jag växte mer eller mindre upp där på bygget, som var en stor familjehappening. Alla var med. Så jag har ingen anledning att klaga på min knappa barndom.

Däremot var orättvisor någonting jag hade svårt att tåla, redan som liten. Mina två favorithistorier som liten var Robin Hood (i Disney's tappning, skall erkännas) och Bröderna Lejonhjärta. I båda fallen var jag fascinerad över hur huvudrollsinnehavarna bekämpade tyranner.

Ungefär samtidigt som jag började högstadiet upptäckte jag sambandet mellan samhälle, rättvisor och orättvisor, att det ena följde av det andra. Kort sagt började jag bli politiskt medveten. Och jag blev det åt vänster.

Jag hamnade sedermera i den vänsterorganisation som kom att utvecklas till Rättvisepartiet Socialisterna, och det var mycket där jag fick min politiska skolning, så till vida att jag lärde mig om organisationsstrider, falangbildning, medlemsvärvning, demokratisk ordning och så vidare. Med andra ord, alla politiska grundfärdigheter.

Erkännas bör väl att jag också i ärlighetens namn grundmurade ett visst marxistiskt medvetande där - det här med att samhället utvecklar sig utefter materiella förutsättningar är fortfarande något jag bestämt hävdar.

Nåväl, när jag var klar i RS, följde en period i Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Man kan med andra ord minst sagt säga att jag radikaliserades där någonstans runt 16-års-åldern, vilket kanske hör åldern till. Min tid som syndikalist blev kort, men jag lärde mig något om att tänka utanför lådan och inte vara allt för insnöad i partistrukturer - att politik är något som händer ute i samhället, hela tiden, mellan människor.

Sedan många år är jag också ytterst intresserad av teknologi. Jag var tillräckligt gammal för att se internet dimpa ner i våra liv där på 90-talet. Relativt tidigt var jag och pulade med HTML och gjorde hemsidor i högstadiet - det var på den tiden Mosaic var kung och Netscape började dyka upp som efterföljare. Sedan dess har intresset fortgått, och även om jag inte tillägnat mig några mästerliga kunskaper i tekniskt hänseende måste jag väl ändå skryta med att jag åtminstone insåg nätets potential innan jag egentligen hade tillgång till det själv.

Så här har vi egentligen de fyra grundbultarna till mitt politiska engagemang:

  • Rättspatos
  • Vänsterursprung
  • Politik på gatan
  • Tekniskt intresse

Jag är väl inte någon alfa-nörd, enligt några mått mätt. Inte heller är det fildelning som varit anledningen till att jag valt det parti jag valde.

Jag började inse någon gång i mitten av det här decenniet, att vi hade kommit så långt, och faktiskt kommit ifrån det gamla industriella samhället. Gamla konventioner och sanningar gällde inte. Västvärlden, och faktiskt världen i stort, hade uppdaterats, för att använda ett techno-fetischistiskt uttryckssätt.

Men det fanns de som ville sätta halt på denna utveckling, representanter för gamla strukturer som såg sin sandlåda hotas av nya kullar barn, samtidigt som de själva kanske började bli för gamla och för trista för att stanna kvar själva. De ville sätta halt, de ville begränsa och låsa in, precis som tidigare generationer velat göra mot dem och deras nya värld - som människor utan framgång försökt göra sedan vi för första gången klättrade ner från träden.

Och samtidigt började "Kriget mot terrorismen" och rädslan för kriminella gäng man inte riktigt förstod och inte visste hur man skulle hantera ta sig rätt skrämmande uttryck.

Bara ett par år efter att man gjort en jätteutredning av IB-affären och kommit till den slutsatsen att det svenska samhället aldrig mer skulle övervaka och registrera sina medborgare, så började man stifta nya lagar för att övervaka och registrera som aldrig förr. Förklaringen till varför detta var nödvändigt var just terrorismen och den organiserade brottsligheten, trots att vem som helst inser att det är just dessa grupper som var beroende av att kunna ta sig runt kontrollpunkter.

Frågan uppstod ifall denna utveckling, för övervakning och mot den tekniska utvecklingen, var resultatet av någon illasinnad konspiration eller ett utslag av oförstånd.

Jag har alltid varit en varm anhängare av att människor i grund och botten oftast (men inte alltid) styrs av goda intentioner. Folk har sina politiska uppfattningar i regel för att man på fullt allvar tror på det rätta i sina idéer. Jag tror inte att hela det svenska politiska etablissemanget höll på att sabotera grundvalarna för vårt framtida samhälle av pur ovilja.

Kvarstår alltså okunskap eller oförstånd. Den generation som generellt sitter vid makten nu börjar inse att man har tappat taget om utvecklingen. De driver inte längre på. De står för stabiliteten i samhället, inte vidareutvecklingen av det.

Tyvärr har man, precis som tidigare generationer, haft svårt att förstå naturen hos det som utvecklats. Och då vi lever i ett av konsulternas och konsult-konsulterna styrt samhälle, har man gått till experterna. Och de experterna man har hittat har visat sig ha starka intressen av reglering.

Antipiratbyrån och andra upphovsrättsindustriella lobbygruppers framfart är ett resultat av detta. Den relativt fars-artade räden mot the Pirate Bay 2006 var bara en i raden av de övertramp dessa intresseorganisationer ägnat sig åt. Man har visat att man är beredd att strunta i stort sett i vilka principer och regler som helst för att uppnå sitt mål, samtidigt som man vill förstärka reglerna för alla andra, för att göra det svårare för dessa att skydda sig.

Det var denna insikt som gjorde att när Pirate Bay raidades - och jag fick vad jag tycker är ytterligare en bekräftelse på ovanstående - gjorde jag slag i saken och blev piratpartist. Jag deltog i min första faktiska valrörelse, organiserade efter bästa förmåga min valkrets (Södermalm-Enskede, Sveriges största område på den nivån, vad jag förstått), och stod hela dagen utanför min egen vallokal.

Det som hänt efter detta har inte minskat min övertygelse om att Piratpartiet är rätt för mig. Sedan dess har en hel del hänt:

  • polismän har fått glassjobb som tack av branschen
  • brottsprovokatörer har undervisat i upphovsrätt på polishögskolan
  • politiska organisationer har trakasserats för att de haft samma internet-leverantörer och gemensamma bekanta med Pirate Bay
  • nya lagar om övervakning och privata polisbefogenheter har stiftats
  • både nämndemän OCH domare varit jäviga
  • media har ömsom försökt tiga ihjäl piraterna, ömsom skriva ner dem

Men vad som också har hänt på senare år är att människor fortsätt att engagera sig i viktiga frågor, men man har inte gjort det i traditionella fora, som politiska partier, och hela media-landskapet har ändrat form. Samtidigt har de politiska partierna och gammel-media, som många kallar dem, haft förbannat svårt att se den nya utvecklingen och anpassa sig till den. När anpassningen skett har den gått efter gamla gjutformar, för sent, och för felaktigt.

Det är för mig uppenbart att framtiden inte kommer att byggas i de nuvarande riksdagspartiernas ungdomsförbund eller moderorganisation, i de nuvarande pappersdrakarnas redaktionsrum eller hos företag som fanns när jag började med internet en gång i tiden. Dessa har inte förstått hur världen ser ut, och istället för att följa med världen in i det här årtusendet kämpar man med näbbar och klor för att anpassa utvecklingen efter de mallar de själva var med om att utveckla för länge sedan.

Det krävs nytänkande för att denna revolution (återigen dessa gamla vänsterklyschor jag lärt mig att älska) inte ska bli lika blodig, skrämmande och upprivande som tidigare revolutioner varit.

För mig representerar Piratpartiet mer än något annat parti denna nya inriktning - även om man fortfarande håller fast vid gamla parlamentariska tankar, så har man åtminstone någon form av nya idéer runt sin organisation och sin tilltänkta strategi.

Därför är jag stolt över att vara Piratpartist.

2009-04-21

"Piratpartiet har bluffmedlemmar", sa moderaten.

Hittat på Metro.

"Även om det hos de andra går bra att ansluta sig via nätet brukar det dock krävas dels att man betalar en slant och dels att man faktiskt existerar", skriver moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark i en debattartikel på Politikerbloggen, som också ligger bakom registreringen av Kalle Kula.

Med det som argument, att han själv har bluffregistrerat en medlem i Piratpartiet, kommer alltså påståendet att de andra människor som gått med i detta parti inte skulle existera.

Förutom att hans lilla tilltag inte bevisar någonting överhuvudtaget - är det inte litet ironiskt att en moderat klagar på fuskmedlemmar? Hans eget partis ungdomsförbund är ju, så att säga, lite småkända för att man har en och annan guldfisk registrerad sedan den tiden han själv eventuellt var med där.

2009-04-08

Pontén påstår att alla som vill veta är brottslingar

Alla som är litet slängda i de senaste turerna i upphovsrättsdebatten känner till det senaste lilla ordkriget, mellan it-säkerhetskonsulten André Rickardsson och Antipiratbyråns chefsjurist, och tillika egentligen enda ansikte utåt, Henrik Pontén.

Det som har hänt är att Rickardsson i en debattartikel i Svenska Dagbladet anklagat Antipiratbyrån för diverse skumma metoder, möjligtvis olagliga, i sitt arbete mot den olagliga fildelningen - ett arbete som förenklats genom de polisiära befogenheter man nyss fått till skänks av landets förtroendevalda. Pontén, som vanligt agerande APB:s ansikte utåt, hävdar att det är "i det närmaste förtalsliknande metoder".

Jag ska låta den diskussionen vara - den sköts förträffligt på andra platser. Istället ska jag koncentrera mig på ett uttalande från Pontén i en intervju i Svenska Dagbladet där han bemöter just denna debattartikel.

Intervjuaren, Emma Johannisson, frågar Pontén om det inte vore en bra idé att redovisa sina spaningsmetoder, så att man slipper anklagelser om skumma och olagliga procedurer ifall de nu inte finns några.

En högst rimlig fråga. Ett av huvudargumenten för ökad övervakning som bland annat antipirat-krafter använts sig av är just att den som inte har något att dölja inte behöver vara orolig.

Hade nu Henrik Pontén tänkt till litet innan han svarat, hade han fortsatt på sitt tidigare argument att man inte vill avslöja sina metoder, så att de man jagar inte ska kunna hitta vägar runt dem. Det är det argument han använt tidigare. Här kläcker han ur sig följande:

Det är ungefär som med polisen. De skulle aldrig berätta hur de bedriver spaning i förväg.


Och jag kan bara konstatera att det är andra gången på bara några dagar Pontén jämför Antipiratbyråns arbete med polisens. Man är på APB mycket väl medvetna om att man skänkts polisiära befogenheter och vad detta innebär.

Istället säger karlen:

Det finns ett enklare sätt. Och det är att inte begå brottet.


Men om vi förutsätter att det nu finns några människor i det här landet som faktiskt INTE är skyldiga till upphovsrättsbrott, men som är intresserade av huruvida APB begår brott i sin verksamhet eller inte - något som jag har för mig kallas allmänintresse, enligt den gängse journalistiska och politiska jargongen - så är Ponténs enda budskap lik förbannat:

Sluta begå brott, så slipper vi problemet. Antydningsvis: det är bara brottslingar som har intresse av att brott inte begås när man spanar på misstänkta brottslingar.

Ur en PR-mässig synvinkel kan jag inte för mitt liv förstå varför Antipiratbyrån helt enkelt inte väljer att sätta sin chefs-jurist på att koncentrera sig på just juridiken. Varje gång han hamnar i media förlorar hans sida mark. Om det beror på att han själv envisas med att göra bort sig, eller för att alla andra samarbetar mot APB kan var och en bilda sin egen uppfattning om.

PS. Konstaterar att det är två ord i denna artikel som Mac OS inte tycker är riktiga ord, förutom egennamn: "förtalsliknande" och "upphovsrättsbrott".

2009-04-04

"Kultur från insidan" - från baksidan

En blogg som hela tiden tycks fastna i en feed jag prenumererar på är "Kultur från insidan". En av de där relativt tunt besökta småbloggarna som aldrig gör något liv ifrån sig (ungefär som min med andra ord ;).

Jag undrar varför den fastnar där - det känns inte som om den riktigt tillför någonting, direkt. Den tycks mest handla om att försöka banka in mantrat "kopiering är stöld", enligt det gamla välkända konceptet att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så kommer den att bli sann. En relativt vanlig taktik här i världen.

Att så inte är fallet behöver jag inte ta upp en gång till. Det har redan visats tjogtals gånger.

Men nu har Skrivetav (förnamn?) Kulturnissen kommit på en ny-gammal taktik från upphovsrättsdebattens barndom. Om man gapar om pedofiler så kommer det tillföra tyngd till argumenten. Så här ser det ut:

Uppmuntrad av Opassande ska folk nu öppna sin nätverk för vilka användare som helst. [...] . Säkert gläder sig pedofilerna också åt detta då de nu kan anonymt, och i skydd av Opassande och andras öppna nätverk ladda ner vad skit som helst med små barn. Kanon.


Jo, för nu kommer det dyka upp en hel drös med pedofiler som kan ladda ner av hjärtats lust. För IPRED-lagen var väl till för att skydda mot pedofiler... nej, just det, det var den ju inte.

Så, då Kulturnissen nu åberopar moralistiska argument för att fördöma civilt motstånd mot de senaste årens nedmontering av demokrati i Sverige, så håller han/hon sig i alla fall konsekvent till moral. Eller moralism, rättare sagt. "Tänk på barnen." Använda barnen som moraliskt slagträ... apropå moraliskt beteende.

När man ändock väljer att kalla en person för "moraliskt förkastlig" och anklagar henne för att stödja barnporrbrott, då vore det väl kanske intressant om man själv vågade stå för vem man är?

2009-04-01

April-skämt

Årets april-skämt i DN har noterats.

Aftonbladets aprilskämt finns som vanligt på samma statiska adress.

2009-03-31

Demokrati mot upphovsrätt - en rimlig avvägning?

Jag läser i DN om hur Henrik Pontén från Antipiratbyrån ser på effekterna av att privatpolislagen (IPRED) i morgon träder i kraft:

Det här innebär att upphovsmän kan ta till vara sina rättigheter även på internet. Det gäller i synnerhet små upphovsmän som inte kan driva några ärenden polisiärt. […] Vi får, precis som alla andra rättighetsinnehavare, en möjlighet att upprätthålla lagen.


Smaka på de orden.

Upphovsrättsinnehavare arbetar polisiärt. Och upprätthåller lagen. Ett privat intresse får alltså laglig rätt att bedriva polisarbete. Polisen själv, den kan luta sig tillbaka och låta privatintresset ta hand om arbetet. Vilken utmärkt idé. Nästa steg kan ju bli att låta andra brottsoffer ta hand om sina ärenden. Till exempel kan vi låta offer för ett inbrott eller en våldtäkt eller misshandel granska alla som kan tänkas vara misstänkta, och sedan förhöra dem. Det låter väldigt trevligt.

Nu när vi alltså har lättat på polisens uppgift att upprätthålla lagen i rättssamhället, och därmed ruckat på en fundamental princip för rättssäkerhet, varför inte släppa på andra polisiära monopol - civilt våldsmonopol till exempel? Varför inte utrusta boende i ett område som anser sig ha ett gäng med stökiga ungdomar som stör i området med batong och slagträ och ta hand om problemet själva? De är ju offren för det påstådda brottet, och då skulle ju polisen kunna ägna sig åt annat.

Det här är ytterst inte en fråga om upphovsrätt. Det är en fråga om huruvida vi ska ha en poliskår och vad den egentligen ska ha för uppgifter, privilegier och skyldigheter mot samhället, och huruvida vi ska låta privatpersoner upprätthålla lagen.

De flesta, känns det som, är ganska överens om att polisen är viktig för samhället, att det är polisen som ska upprätthålla lag och ordning, och att det är en dålig idé att skicka ut medborgare (eller medborgares organisationer) att sköta polisens uppgifter.

Med IPRED och andra liknande lagar tar man ett steg bort från den principen.

Det är otroligt hur en så pass grundläggande demokrati- och trygghetsfråga överhuvudtaget kan hamna i en avvägning mot någonting som upphovsrätt eller andra privatekonomiska intressen. Och det är ännu mer otroligt hur denna avvägning sedan kan framställas som svår, när den i själva verket borde vara riktigt, riktigt enkel att svara på:

I ena vågskålen: ett samhälle där det är polisen, och inte privata intressen, som upprätthåller lag och ordning.

I andra vågskålen: ett starkare skydd för upphovsrätten.

Jag menar bestämt att den avvägningen borde vara tämligen enkel att göra. Sedan kan man diskutera vidare hur man ska uppnå ett starkare skydd för upphovsrätten (om man överhuvudtaget ska göra det).

Men den frågan kan aldrig vägas mot grundläggande trygghet i samhället.

ChrisK på Intensifier är inne på samma spår, rimliga avvägningar, och uttrycker sig såhär i en övrigt läsvärd text:

Ibland tar jag ett steg tillbaka och tänker (det händer inte så ofta). Men hur hamnade vi ens i en situtation där yttrandefrihet och informationsfrihet hamnade i samma vågskål som något så banalt som upphovsrätt? De spelar ju inte ens i samma liga, de är till och med väsensskilda sporter. Och pokersajter? Wtf!

Tre av fyra grundlagar handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet. Sen när hade kränkta upphovsrättsinnehavare och spelmonopol där att göra överhuvudtaget?


Sveriges riksdag har alltså inom loppet av ett år infört den tekniska möjligheten för alla framtida regeringsformer, trevliga såväl som otrevliga, att upprätta ett kontrollsamhälle som vida överträffar 1900-talets totalitära regimer, och dessutom tagit ett steg mot att privata intressen ska kunna sköta om dessa tekniska möjligheter på ett lagligt acceptabelt sätt.

Jag skulle vilja påstå att detta är steg bort från den allmänna utvecklingen, som har strävat för att uppnå en stärkt demokrati, och stärkt skydd för statens medborgare.

DNs rubrik lyder: "Antipiratbyrån: Vi ska upprätthålla lagen". Nej, det ska ni fanimej inte göra. Det är polisens uppgift. Ni ska upprätthålla era uppdragsgivares privata ekonomiska intressen. Allt annat är lögn och förbannad dikt.

2009-03-11

Snön gör bort oss

Dags igen. Inställda bussar, olyckor, kaos. Igår åkte jag färdtjänst från Västerhaningen med en bekant. Det tog en timme att ta sig längs Nynäsvägen, mellan Skarpnäck och i höjd med Sockenvägsinfarten. Vanligtvis tar det ett par minuter.

Det är pinsamt att diskutera väder med folk i andra länder, när de får se sådant här. Något jag stöter på hela tiden är: "Ni bor i Sverige. Sverige har haft snö i ett par tusen år. Det är ju inte så att det borde komma som en överraskning för någon."

Jag funderar över saken. "Det kommer snö i Sverige i år". Nä, det känns inte direkt otippat. Så varför tycks hela samhället bli så chockerat att ingenting fungerar varje gång det händer? Jag kan förstå att folk blir förvånade om det händer i Kairo eller Jerusalem. Men Stockholm ligger faktiskt i höjd med Alaska och Sibirien. Snö händer.

Den ständiga krisen

Jag kan inte annat än berömma Globetrotter för att ha uttryckt vad jag själv känner på ett så utmärkt sätt.

De svenska kommunerna tycks befinna sig i en oavbruten kris. Det är alltid kris, har ni tänkt på det? Jag tror inte jag har hört någon gång att en svensk kommun säger "nu har vi gott om pengar". Nej, det ska alltid skäras ner och rationaliseras. Är det inte kommunalarbetare som ska sänka lönen (vi passar på nu när vi kan) så är det lärare som ska få lämna. Att förbättra skolan är inte att tänka på. Nej nej, det har vi inte råd med. Sist och slutligen kan man ju fundera - vad har vi egentligen råd med då? Varför betalar vi skatt? Varför braskas det på med otroliga skattesänkningar? Ja, återigen är vi där vid "budgeten". Har en kommun pengar över ett år, blir det mindre pengar nästa år - de klarar sig ju på mindre! Man kan inte lägga undan pengar från ett år till ett annat tydligen. Att ha stora likvida medel är inte att tänka på, det kan ju bli skatt på sånt.


Det är så sant som det är sagt.

Det handlar naturligtvis om att var tredje svensk kommun varslar lärare om uppsägning. Det handlar om prognoser om minskade barnkullar och ekonomisk kris.

Men allvarligt talat kan ni ta er ekonomiska kris och köra upp den någonstans. När det gick relativt bra för Sverige så fortsatte man ändå att skära ner så mycket man orkade, med motiveringen att "det vänder snart". Nu har det vänt, och då fortsätter man förstås att skära ner, för till skillnad mot när det går bra så ska alla vara med att dela på krisen.

Att jag gav mig in på en utbildning till gymnasielärare tycks allt mer och mer som ett förhastat beslut.

2009-03-03

Mer övervakning på väg

Nu visar det sig att regeringen vill låta Säpo driva sin egen signalspaning. Det verkar som om det man varnat för nu faktiskt blir sant - när en möjlighet kan komma att börja övervaka befolkningen, så kommer lagrummet snart att vidga till att låta andra göra det.

FRA-motståndare är inte motståndare mot underrättelsearbete i allmänhet. Men det ska bli intressant att se hur detta egna spaningsarbete kommer se ut. Om det visar sig vara samma sak som det FRA gör, så har vi trots allt blivit dubbelt lurade av våra makthavare.

Först myglas och tvingas massövervakningen igenom - inledningsvis genom att smyga, senare genom partipiskor. Piskan är hotet från terrorister och organiserad brottslighet. Löftet är de undantag som innebär att visst ska vi övervakas, men inte helt och hållet, det finns undantag.

Och nu tycks det onekligen som om man arbetar på att kunna gå runt också dessa undantag. Och återigen är det terrorister och organiserad brottslighet som används som argument.

"Det finns hot, att det finns krafter för vilka vi behöver underrättelseinformation för att kunna göra ett bra arbete, till skydd, till säkerhet, till trygghet för vår öppna demokrati." säger Reinfeld till Ekot.


Det är bara det att de som övervakas inte är brottslingar och terrorister, utan du och jag. Och att det är litet svårt att trygga den öppna demokratin när man är i full färd med att montera bort den.

2009-02-10

"Samma andas barn"?

Under den tid jag aktiverade mig inom den antirasistiska/antifascistiska rörelsen fick vi ta emot en hel del retorisk skit från meningsmotståndare inom den bredare fåran (SSU och liknande) såväl som från myndigheter.

Man pekade på smärre sammandrabbningar, och på röran runt 30 november (som ofta berodde på polisens brist på förståelse och att diverse nazis till och med haft med sig en handgranat dit vid ett tillfälle, men visst fanns det de av oss som inte skötte sig också).

"De är samma andas barn." sade man och pekade på AFA, som visserligen inte direkt tillhörde, och ofta förde polemik emot, men nog sympatiserade mer med än jag ville erkänna. Inte minst under mina korta sejour i SUF.

Då, i slutet av 1990-talet, var det tämligen enkelt att tillbakavisa dessa påståenden. För det första utgjorde AFA bara en odefinierad men högljudd del av det autonoma blocket, som det så fint kallas, och detta block var en minoritet av antifascisterna.

Dessutom var det en stor skillnad mellan AFAs modus operandi och fascisternas. AFA limmade lås och kastade slangbomber, ibland vart det våldsamheter, men det var sällan beväpnade gatukämpar av tyskt 30-talssnitt sökte upp fascister och gav sig på dem. Fascisterna, å andra sidan, hade mer eller mindre uttalat SA som något av en förebild. De företräddes inte sällan av skinnskallar och fascister slog i Sverige ihjäl ett antal människor. Jag tror det var 1994 som man dödade tolv människor från fjorton år och uppåt.

Så antifascisterna var inte samma andas barn. Fascism och vänsteridéer har stor politisk diskrepens och inte ens de mest militanta var lika farliga som organiserade fascister visade sig vara.

Huvudargumenten gäller tveklöst fortfarande. Det politiska innehåller skiljer sig fortfarande markant mellan de båda sidorna, och de mer militanta anti-fascisterna är fortfarande ett fåtal i sammanhanget.

Men de tycks på sistone ha blivit mer militanta. Man hör oftare och oftare om fascister som hamnar på sjukhuset på grund av anti-fascistiskt våld - även om jag inte har hört att vi skulle ha några dödsfall ännu. Det färskaste exemplet torde vara attacken mot Vávra Suk.

Jag vet inte om det helt enkelt handlar om en media-vinkling, så kan det förstås vara. Trots att journalistkåren i Sverige ska vara vänsterinriktad vad jag har hört, och trots att Sverige till stor del haft en socialdemokratisk hegemoni i generationer vid det här laget, har svenska medier alltid haft en nagel i ögat till militant socialism.

Problemet är att det blir svårare att argumentera mot påståenden om "samma andas barn", när vissa anti-fascister gång på gång tycks skicka meningsmotståndare till sjukan, och inte gör någon större skillnad på ND och rena rånazis. När båda sidor faktiskt är involverade i attentat och gatustrider á la tyskt 20-30-tal är det lättare för de som vill fördöma anti-fascisterna att hävda att de faktiskt är samma andas barn. För oftare och oftare numera tycks de ju ägna sig åt ungefär samma saker.

2009-02-05

Polisen gör bort sig... igen

Polisen använder sig ibland av bevismaterial som man öppet erkänner har manipulerats., det är känt sedan tidigare.

Men ibland tycks man inte hinna klippa och klistra i bevismaterialet tillräckligt snabbt eller effektivt, och då kan man slå krokben för sig själv. Till exempel kan det avslöjas, vilket vi naturligtvis redan visste, att det sitter poliser i bilarna och kallar folk för apor och blattar och talar om att sterilisera folk.

Nu ska det i alla fall upp till riksdagsnivå genom Mehmet Kaplan, där det kommer att stanna. En ny utredning kanske kommer till. Men i slutänden kommer det ändå sitta poliser i bilarna och kalla folk för saker, poliser kommer fortfarande misshandla eller ha ihjäl folk utan att någonting faktiskt händer.

Uppdatering: Polisanmälan har lagts ner, eftersom inget faktiskt brott har begåtts. Måhända. Förvånansvärt dock att det inte ens kan anses vara tjänstefel, inte ens att låtsas om att man inte kände till att det hänt. Men det är bara en fråga om tid innan internutredningen läggs ned.

Uppdatering 2: Det kommer fram att skånepolisen använt "neger" som fiktivt namn i sin egen internutredning. Och att dåvarande ledning påstår att man inte hade någon aning. Och att det framkommit att det hade de visst.

Jag vet inte vad vi ska göra för att polisväsendet i Sverige ska bli förtroendeingivande igen, men det behövs i alla fall något mer radikalt än att bara kalla sig "aina".

2009-02-04

UNWRA kryper till korset

UNWRA, den FN-organisation som permanenterat palestinierna på Västbanken och Gaza, något dessa är ensamma om i världen, skrek högt när människor dog i närheten av en av deras skolor under operation Cast Lead. Man påstod att Israel med vett och vilja direkt siktat på och träffat skolan.

EU talade också om attacken mot skolan i hårda ordalag.

Men nu kommer det fram att Israel inte alls siktat på skolan, och inte heller träffat den.

Det är, som alltid, tragiskt när civila drabbas. Men det är också snarare mer regel än undantag att Israel, "enligt palestinska källor" medvetet påstås sikta på civila, och så visar det sig att det inte stämmer. I det här fallet är det FN själva som kommer med påståendet, dessutom.

Nu är frågan om EU är beredda att be Israel om ursäkt för att felaktigt fördöma något som inte inträffat. Kommer det att utredas hur det kommer sig att ett FN-organ sprider missledande information mot ett av FN:s medlemsländer?

I övriga nyheter gör UNWRA väldigt litet för att kontrollera om de har medlemmar ur olika terroristgrupper direkt anställda i sin egen organisation.

"UNRWA has taken very few steps to detect and eliminate terrorists from the ranks of its staff or its beneficiaries, and no steps at all to prevent members of terrorist organizations such as Hamas from joining its staff," skriver James Lindsay, UNWRA:s före detta chefsadvokat.

Ett exempel är rektorn på en UNWRA-skola som visade sig vara bombexpert åt Islamiska Jihad, som tagit ansvar för över 30 självmordsbombningar vilka kostat nära 200 civila israelers liv och som deltagit i raketregnet som pågått över Israel under snart tio år.

Lindsay påpekar också att det då och då framkommer att anställda jobbar dubbelt åt Hamas och liknande grupper. Peter Hansen, före detta generalkommissionär i UNWRA har sagt att det inte är så konstigt utan helt okej, trots att UNWRA:s regelverk förbjuder politisk inblandning.

För övrigt utsätts Israel fortfarande för raketangrepp. Så mycket var eldupphör värt.

2009-01-20

Historisk felaktighet hos Rickard, men hans argument håller ändå

Rick Falkvinge skriver idag om politikernas oerhörda inkompetens i frågor de förväntas stifta vettiga lagar runt. Ricks argument stämmer rakt igenom, men det finns en historisk felaktighet i texten.

Rick skriver:

2. Sedan Antiken har det varit en grundprincip att brott ska utredas av åklagare och polis. Är det proportionerligt att låta ett privat affärsintresse som vägrat förnya sig upphäva den principen?


Det var där det slog mig att jag idag satt på universitet och lyssnade på en föreläsning av min lektor Gabriela Bjarne Larsson. Det var egentligen en inledningsföreläsning till vår kurs i historisk metodik, men hon nämnde i förbifarten - i en anekdot över sin egen forskning - att under medeltiden fanns ingen åklagare, utan folk åklagade varandra. Alltid, och utan undantag. Men eftersom hela kontentan av hennes föreläsning var att vi inte ska ta en berättares påståenden för givet, bestämde jag mig för att glutta runt lite på åklagarväsendets historia, även om jag naturligtvis inte på allvar har någon anledning att tvivla på hennes påstående.

Jag kom fram till följande:

Det stämmer inte att åklagare har varit med och utrett brott som princip sedan antiken. Men trots detta, eller kanske till och med tack vare detta, så håller och förstärks Rickards argument.

Det har inte varit någon entydig princip att polis och åklagare har utrett brott sedan antiken. Möjligtvis att polisen utrett brott.

Men förr i tiden var det i princip alltid så att rättstvister av alla slag stod mellan individer, även så brottsmål. Bröt man en lag, så var det borgmästaren, godsherren, knekten eller något annat brottsoffer som drev process mot den anklagade. Brottsoffret framställde anspråk mot den anklagade. Straffet sågs som kompensation under medeltiden.

På 1600-talet infördes frihetsberövanden och böter, och målägarens egen rätt att åtala sköts i bakgrunden. Då handlade det istället om brott mot samhället, och samhället skulle alltså ställa den (tilltänkt) skyldiga till svars. Det sköttes av olika ämbetsmän.

Sedan blev det länsman, det vill säga distriktets polischef, som i egenskap av ledare av polisarbetet, som kom att fungera som allmän åklagare. Polisen skötte alltså således åklagarämbetet. 1917-1948 ersättes de av landsfiskaler.

1948 infördes tjänstebenämningen "åklagare", i och med den nya rättegångsbalken. Innan dess var det polischefen som mer eller mindre skötte det arbetet, dessförinnan olika ämbetsmän, och dessförinnan var det alltid fråga om kärande mot svarande.

I England och dess kolonier började något som liknade åklagare växa fram på 1700-talet, men det var inte förrän senare de fick någon allmän karaktär. I början åtalade de i stort sett bara i vissa direkta och allvarliga brott mot statsmakten. Dessförinnan gällde detsamma som i Sverige - offer mot förövare.

Läs mer:
Historik - Åklagarmyndigheten
Prosecution: History of the Public Prosecutor - British And Colonial Origins

Trots detta, är det en sanning att i vårt samhälle ÄR det åklagare och polis som ska utreda brott. Vår ordning med åklagare är instiftat just för att skydda både samhället OCH dess medborgare mot en godtycklig rättsordning. Så just för att det inte är en antik princip, utan för att det är något som införts med rättssäkerhet som direkt avsikt, är detta en oerhört viktig princip att hålla.

Mitt förslag:

I vårt moderna samhälle är det en grundläggande rättssäkerhetsprincip att brott ska utredas av åklagare och polis. Är det proportionerligt att låta ett privat affärsintresse som vägrat förnya sig upphäva den principen?