2009-02-10

"Samma andas barn"?

Under den tid jag aktiverade mig inom den antirasistiska/antifascistiska rörelsen fick vi ta emot en hel del retorisk skit från meningsmotståndare inom den bredare fåran (SSU och liknande) såväl som från myndigheter.

Man pekade på smärre sammandrabbningar, och på röran runt 30 november (som ofta berodde på polisens brist på förståelse och att diverse nazis till och med haft med sig en handgranat dit vid ett tillfälle, men visst fanns det de av oss som inte skötte sig också).

"De är samma andas barn." sade man och pekade på AFA, som visserligen inte direkt tillhörde, och ofta förde polemik emot, men nog sympatiserade mer med än jag ville erkänna. Inte minst under mina korta sejour i SUF.

Då, i slutet av 1990-talet, var det tämligen enkelt att tillbakavisa dessa påståenden. För det första utgjorde AFA bara en odefinierad men högljudd del av det autonoma blocket, som det så fint kallas, och detta block var en minoritet av antifascisterna.

Dessutom var det en stor skillnad mellan AFAs modus operandi och fascisternas. AFA limmade lås och kastade slangbomber, ibland vart det våldsamheter, men det var sällan beväpnade gatukämpar av tyskt 30-talssnitt sökte upp fascister och gav sig på dem. Fascisterna, å andra sidan, hade mer eller mindre uttalat SA som något av en förebild. De företräddes inte sällan av skinnskallar och fascister slog i Sverige ihjäl ett antal människor. Jag tror det var 1994 som man dödade tolv människor från fjorton år och uppåt.

Så antifascisterna var inte samma andas barn. Fascism och vänsteridéer har stor politisk diskrepens och inte ens de mest militanta var lika farliga som organiserade fascister visade sig vara.

Huvudargumenten gäller tveklöst fortfarande. Det politiska innehåller skiljer sig fortfarande markant mellan de båda sidorna, och de mer militanta anti-fascisterna är fortfarande ett fåtal i sammanhanget.

Men de tycks på sistone ha blivit mer militanta. Man hör oftare och oftare om fascister som hamnar på sjukhuset på grund av anti-fascistiskt våld - även om jag inte har hört att vi skulle ha några dödsfall ännu. Det färskaste exemplet torde vara attacken mot Vávra Suk.

Jag vet inte om det helt enkelt handlar om en media-vinkling, så kan det förstås vara. Trots att journalistkåren i Sverige ska vara vänsterinriktad vad jag har hört, och trots att Sverige till stor del haft en socialdemokratisk hegemoni i generationer vid det här laget, har svenska medier alltid haft en nagel i ögat till militant socialism.

Problemet är att det blir svårare att argumentera mot påståenden om "samma andas barn", när vissa anti-fascister gång på gång tycks skicka meningsmotståndare till sjukan, och inte gör någon större skillnad på ND och rena rånazis. När båda sidor faktiskt är involverade i attentat och gatustrider á la tyskt 20-30-tal är det lättare för de som vill fördöma anti-fascisterna att hävda att de faktiskt är samma andas barn. För oftare och oftare numera tycks de ju ägna sig åt ungefär samma saker.

4 kommentarer:

novaLea sa...

Word. Vänstern kommer aldrig att tas på allvar så länge AFA-barnen springer runt & praktiserar "öga för öga", och beter sig lika vidrigt själva... Sorgligt men sant. =/
Undrar när dom ska växa upp?

Thaumiel sa...

I stort sett håller jag med dig, även om "lika" är rätt problematiskt begrepp. De misshandlar folk, men än så länge tycks de inte ha bankat ihjäl någon. Det är något deras motståndare däremot har lyckats göra rätt ofta.

novaLea sa...

Förvisso, jag tog i lite där... :)
Men, våld är våld i mina ögon, oavsett folk hamnar på sjukan eller dör av det!
& personligen tycker jag att det är viktigare att sätta en gräns någonstans för vad som är acceptabelt & inte, snarare än att diskutera "vem som är värst".
...men självklart ÄR det värre när liv går till spillo!

Thaumiel sa...

Där instämmer jag helt. Politiskt våld är förvisso politiskt våld. Det handlar fortfarande om att skada andra människor för att de har en annan världsbild.