2009-04-04

"Kultur från insidan" - från baksidan

En blogg som hela tiden tycks fastna i en feed jag prenumererar på är "Kultur från insidan". En av de där relativt tunt besökta småbloggarna som aldrig gör något liv ifrån sig (ungefär som min med andra ord ;).

Jag undrar varför den fastnar där - det känns inte som om den riktigt tillför någonting, direkt. Den tycks mest handla om att försöka banka in mantrat "kopiering är stöld", enligt det gamla välkända konceptet att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så kommer den att bli sann. En relativt vanlig taktik här i världen.

Att så inte är fallet behöver jag inte ta upp en gång till. Det har redan visats tjogtals gånger.

Men nu har Skrivetav (förnamn?) Kulturnissen kommit på en ny-gammal taktik från upphovsrättsdebattens barndom. Om man gapar om pedofiler så kommer det tillföra tyngd till argumenten. Så här ser det ut:

Uppmuntrad av Opassande ska folk nu öppna sin nätverk för vilka användare som helst. [...] . Säkert gläder sig pedofilerna också åt detta då de nu kan anonymt, och i skydd av Opassande och andras öppna nätverk ladda ner vad skit som helst med små barn. Kanon.


Jo, för nu kommer det dyka upp en hel drös med pedofiler som kan ladda ner av hjärtats lust. För IPRED-lagen var väl till för att skydda mot pedofiler... nej, just det, det var den ju inte.

Så, då Kulturnissen nu åberopar moralistiska argument för att fördöma civilt motstånd mot de senaste årens nedmontering av demokrati i Sverige, så håller han/hon sig i alla fall konsekvent till moral. Eller moralism, rättare sagt. "Tänk på barnen." Använda barnen som moraliskt slagträ... apropå moraliskt beteende.

När man ändock väljer att kalla en person för "moraliskt förkastlig" och anklagar henne för att stödja barnporrbrott, då vore det väl kanske intressant om man själv vågade stå för vem man är?

2009-04-01

April-skämt

Årets april-skämt i DN har noterats.

Aftonbladets aprilskämt finns som vanligt på samma statiska adress.

2009-03-31

Demokrati mot upphovsrätt - en rimlig avvägning?

Jag läser i DN om hur Henrik Pontén från Antipiratbyrån ser på effekterna av att privatpolislagen (IPRED) i morgon träder i kraft:

Det här innebär att upphovsmän kan ta till vara sina rättigheter även på internet. Det gäller i synnerhet små upphovsmän som inte kan driva några ärenden polisiärt. […] Vi får, precis som alla andra rättighetsinnehavare, en möjlighet att upprätthålla lagen.


Smaka på de orden.

Upphovsrättsinnehavare arbetar polisiärt. Och upprätthåller lagen. Ett privat intresse får alltså laglig rätt att bedriva polisarbete. Polisen själv, den kan luta sig tillbaka och låta privatintresset ta hand om arbetet. Vilken utmärkt idé. Nästa steg kan ju bli att låta andra brottsoffer ta hand om sina ärenden. Till exempel kan vi låta offer för ett inbrott eller en våldtäkt eller misshandel granska alla som kan tänkas vara misstänkta, och sedan förhöra dem. Det låter väldigt trevligt.

Nu när vi alltså har lättat på polisens uppgift att upprätthålla lagen i rättssamhället, och därmed ruckat på en fundamental princip för rättssäkerhet, varför inte släppa på andra polisiära monopol - civilt våldsmonopol till exempel? Varför inte utrusta boende i ett område som anser sig ha ett gäng med stökiga ungdomar som stör i området med batong och slagträ och ta hand om problemet själva? De är ju offren för det påstådda brottet, och då skulle ju polisen kunna ägna sig åt annat.

Det här är ytterst inte en fråga om upphovsrätt. Det är en fråga om huruvida vi ska ha en poliskår och vad den egentligen ska ha för uppgifter, privilegier och skyldigheter mot samhället, och huruvida vi ska låta privatpersoner upprätthålla lagen.

De flesta, känns det som, är ganska överens om att polisen är viktig för samhället, att det är polisen som ska upprätthålla lag och ordning, och att det är en dålig idé att skicka ut medborgare (eller medborgares organisationer) att sköta polisens uppgifter.

Med IPRED och andra liknande lagar tar man ett steg bort från den principen.

Det är otroligt hur en så pass grundläggande demokrati- och trygghetsfråga överhuvudtaget kan hamna i en avvägning mot någonting som upphovsrätt eller andra privatekonomiska intressen. Och det är ännu mer otroligt hur denna avvägning sedan kan framställas som svår, när den i själva verket borde vara riktigt, riktigt enkel att svara på:

I ena vågskålen: ett samhälle där det är polisen, och inte privata intressen, som upprätthåller lag och ordning.

I andra vågskålen: ett starkare skydd för upphovsrätten.

Jag menar bestämt att den avvägningen borde vara tämligen enkel att göra. Sedan kan man diskutera vidare hur man ska uppnå ett starkare skydd för upphovsrätten (om man överhuvudtaget ska göra det).

Men den frågan kan aldrig vägas mot grundläggande trygghet i samhället.

ChrisK på Intensifier är inne på samma spår, rimliga avvägningar, och uttrycker sig såhär i en övrigt läsvärd text:

Ibland tar jag ett steg tillbaka och tänker (det händer inte så ofta). Men hur hamnade vi ens i en situtation där yttrandefrihet och informationsfrihet hamnade i samma vågskål som något så banalt som upphovsrätt? De spelar ju inte ens i samma liga, de är till och med väsensskilda sporter. Och pokersajter? Wtf!

Tre av fyra grundlagar handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet. Sen när hade kränkta upphovsrättsinnehavare och spelmonopol där att göra överhuvudtaget?


Sveriges riksdag har alltså inom loppet av ett år infört den tekniska möjligheten för alla framtida regeringsformer, trevliga såväl som otrevliga, att upprätta ett kontrollsamhälle som vida överträffar 1900-talets totalitära regimer, och dessutom tagit ett steg mot att privata intressen ska kunna sköta om dessa tekniska möjligheter på ett lagligt acceptabelt sätt.

Jag skulle vilja påstå att detta är steg bort från den allmänna utvecklingen, som har strävat för att uppnå en stärkt demokrati, och stärkt skydd för statens medborgare.

DNs rubrik lyder: "Antipiratbyrån: Vi ska upprätthålla lagen". Nej, det ska ni fanimej inte göra. Det är polisens uppgift. Ni ska upprätthålla era uppdragsgivares privata ekonomiska intressen. Allt annat är lögn och förbannad dikt.